Livet blev lite annorlunda

 
Fantastiskt, underbart och skrämmande. Mycket känslor nu. 
 
Här kommer min förlossningsberättelse: 
Vattnet gick på fredagen den 15/11. En kväll när jag stängde jobbet själv och Andreas var i Jönköping och min backup chaufför i London :) Kom hem halv sju och Andreas vandrade innanför dörren kvart över sju. Precis då smällde det till i magen som en redig spark. Jag skämtade och sa attt nu gick vattnet, men inget vatten kom. Så vi lagade mat, tacos och dukade fram allting. Jag satte mig i soffan för att sätta på musiken, reser mig sedan upp och med en äkta hollywoodstil går vattnet med ett splash. 
Kastar mig på toaletten och sittandes där ringer ner till förlossningen. Får order om att komma in men vi behöver inte stressa eftersom jag inte har värkar. Andreas fick i sig en tacos och plockade undan. Jag fick på mig rena kläder och packade klart väskan, så åkte vi. Ner till Varberg där de satte mig på monitorn för att se at allt var ok med henne. Då satte även värkarna igång. Vi fick stanna över natten och jag fick morfin så jag kunde sova. Dagen efter hade värkarna upphört och vi kunde åka hem för att sedan komma tillbaka på kvällen igen. Värkarna startade igen och åter igen fck jag morfin. På söndagen var de borta igen. Så vi åkte hem, gick på ett litet kalas och sedan ner igen för åter en natt med morfin. På måndagen satte de igång mig.
Kl 11 satte de in droppet. Kl 1 var jag öppen 5 cm och lustgasen var min bästa vän. Men så kom man till stadiet där jag tiggde om ryggmärgsbedövning. Medans den sattes så lyckades jag dra så mycket lustgas att jag tuppade av. Det visste jag inte ens att man kunde. Kom tillbaka fort igen däremot. 
Efter ryggmärgsbedövning blev jag ganska kaxig för nu gjorde det ju knappt ont längre. Kl 4 ville jag krysta men hade inte öppnat nått mer så de kollade lite extra. Det visade sig att lill tjejen inte hde gått ner som hon skulle och hon låg med pannan först. Så i tre timmar låg jag med krystvärkar som inte kunde användas. Så var det äntligen dags. 
Hon låg fortfarande inte som hon skulle så det var bara att kämpa på. Men så hör jag de magiska orden: Vi får nog tillkalla läkaren. De värsta orden man kan få i ett förlossningsrum känns det som. 
Han kom och jag fick extra kraft jag inte visste jag hade och fick ut henne. 2 min till och vi hade fått kjesarsnitt.
 
Efter 3 väldigt känslosamma dagar på BB åkte vi hem. Och tack vare en oroligt snäll liten tjej som sov hela tiden fick vi två veckor med bra sömn och läka i lugn och ro i kropp och själ. 
Nu är dygnsrytmen annorlunda och sömnen är inte lika bra. Magen krånglar och det är väldigt frustrerande men allt är värt det!!!
 
Hon är här, hon är underbar och hon är våran!!!

Kommentarer
Postat av: mamma

Ja, hon är underbar! Så efterlängtad! Hon är eran, men lite våran också :-) <3

2013-12-06 @ 23:50:20
Postat av: Du + jag och framtiden

Men åhh!! Stort Grattis till er lilla tjej! Äntligen kom hon!!!

2013-12-08 @ 09:42:04
URL: http://dujagochframtiden.blogspot.com
Postat av: petra

finisar!!!!!!!!!!!!!!!!!

2013-12-08 @ 22:02:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0