Livet kommer alltid först!

Jag har varit översvallande lycklig i flera veckor. I går kväll kom den, den ångesten som jag hört man kan få. Tusen tankar, lite panik i bröstet och ett herregud jag klarar inte det här!! En liten människa som kommer att vara beroende av oss. Tänk om vi inte klarar det! Tankarna formades om ända upp till tonåren. Tänk om hon blir hemsk, för att vi gjort allt fel?

Idag är ångesten borta och ersatt av förväntan igen.

Jag kommer att vägra bli en solsidan mamma, det säger jag bara. Jag tror verkligen på att varje barn är unikt och föräldrarna vet bäst vad som gäller för just det barnet. Sedan kan man självklart be om råd och tips, det gör jag ju hela tiden redan nu. Jag kommer inte att läsa tusen böcker, artiklar och hänga på familjeliv. Jag ser och lär av andra hela tiden och gallrar sedan vad jag tycker passar mig bäst.  En vän till oss sa följande som jag tyckte va bra: De flesta föräldrar tycker nog inte att andra föräldrar gör rätt med sitt barn.

Det hade han nog rätt så skit i vad andra tycker då och koncentrera dig på att känna efter vad du själv tycker. Detta kommer inte bli en dans på rosor, det vet jag. Men jag och älskling har klarar det. Vi får ta det som det kommer. Hon sparkar glatt i magen och en ilning av lycka sprider sig varje gång. Oavsett vad som händer i framtiden är hon vår dotter och hon är otroligt välkommen in i våra liv.