Uppskattar ni det ni har?
Häromdagen var vi på Lisebergs julmarknad med goda vänner. De har en son som är 1 månad yngre än Alicia. Det var supermysigt. Medans vi strosar runt där så får jag tårar i ögonen och en klump i halsen. Det är så konstigt, det har ju gått ett år sedan hon kom men fortfarande så uppskattar jag att vi får göra sånna här saker med henne.
När jag står och städar efter hon har kladdat ner hela köket tänker jag samtidigt att det är så mysigt att äntligen få göra det.
Både jag och Andreas säger fortfarande på kvällarna när vi tittar på henne att är det inte fantastiskt att vi fått henne. Vi vet att det är viktigt med egentid men när vi planerar en helg på hotell är hon inkluderad. Vi har ju haft så många "barnfria" år redan. Men vi försöker såklart ha egentid också.
Missförstå mig inte, självklart har vi också dagar när man skriker av frustration och bara suckar åt henne, men det går över så fort hon tittar på mig med de underbara ögonen.
Vi njuter varje dag och uppskattar henne så otroligt mycket! Vårat lilltroll!
