Livet kommer alltid först!

Kramper hela natten och mindre blödningar. Gråttit som en tok i natt och är trött och ledsen idag också. Men ändå hoppas man av nån konstig andledning att det bara är en liten blödning på grund av stress eller nått. Jag vet inte *suck* Orkar man det här?

Idag var vi och satte in vårt andra försök.  Även om det är helt underbart så är det samtidigt hemskt jobbigt. Att undra varför denna gång ska fungera när förra inte gjorde det. Eller är kroppen mer mottaglig nu.

Vi fick lite tråkiga nyheter också. Av de 6 ägg de lyckades plocka ut blev bara två befruktade. Det ena satte de in och det andra var för svagt för att ens försöka frysa. Jag måste erkänna att jag bröt ihop lite vid det beskedet. Hade varit skönt att ha ett i frysen nu så man har orken för nästa omgång om den behövs. Ett hopp släcktes som jag hållt fast vid länge. Det som fick mig igenom denna omgång.  Att jag kanske slipper all smärta om denna gång inte fungerar. Smärtorna är det värsta. Att ha hela sin dag efter ett schema med sprayer och sprutor och tabletter. Sprayer som smakar pyton, sprutor som gör ont även om det är minimalt och jag hatar att ta tabletter.

Dåså då väntar vi in gravtestet men hur mycket ni än säger åt mig att vara positiv så kan jag inte. Det känns hopplöst. Jag har inget hopp eller tro om den här omgången. Redan nu när jag sitter här samma dag så får jag känslan av att embryot redan är borta. Jag orkar inte vara positiv nu. Kanske känns det bättre i morgon.

Har tagit tag i mig själv. Tänker på vad jag äter och tränar minst 20 min Zumba varje kväll och det är bra för att vara jag. Ska öka det om jag inte blir gravid.

Uttaget idag gick bra. De var snälla och gaav mig extra mycket droger men smärtan när de släppte är inte rolig. Känns som hela livmodern är lös. De fick iallfall ut 6 st fina ägg. Får se nu då om någon lyckas befruktas och om någon klarar nedfrysninngen.

Nu väntar vi in insättning och besked.

Vilket år det varit. Fyllt med glädje och massa roligt även om det var väldigt många tuffa punkter på slutet.
Men om man ser tillbaka så var ju Thailand en stor höjdpunkt.
Sedan kommer resorna uppåt. Det var så roligt med pappas fest och att få festa lite med tjejerna.
Jag har upptäckt en ny sida i mitt och Andreas förhållande som är enbart positivt. Man slutar aldrig att lära sig om varandra säger jag bara.
Vi har köpt vår nya lägenhet med inflytt 2012.
Jag har även lärt mig att inte vara så naiv i fråga om att tro på alla människors löften. Jag försöker alltid tro det bästa om folk men ibland sviker de en så grovt att det är svårt. För vissa är det verkligen bara de själva som gäller.
Jag har lärt känna underbara nya människor och  kommit närmare de jag redan hade nära. I svåra tider förstår man verkligen vilka som bryr sig. Tack alla för det!!

Nu kommer nästa år med rasande fart. Vi började det med att fira det med människo jag verkligen älskar och som stått vid min sida hela året i gott och ont. Tack för en underbar nyårsafton.
Nästa moment: En ny omgång. På onsdag börjar jag med sprutorna igen och inom 4 v nu vet vi om denna omgång fungerat.
3 Feb drar jag till Sollefteå och 7-8 till Sundsvall. Får se om mina vänner har tid för mig då ;)
En av våra närmaste vänner spottar nog ut sin lilla baby vilken dag som helst. Ska bli underbart att se den växa.
Några andra vänner flyttar in granne med oss om en månad. Ska bli jätte mysigt.
Sedan kommer då det stora 30. Spännande.
Andreas och jag har nu varit gifta 3 år känns som en vecka.

Ser fram emot ett nytt år hoppas mycket spännande händer. Jag känner mig optimistisk!!!