Livet kommer alltid först!

Jag är i Sundsvall igen. Ca 14-16 år. Marken är vit av snö.
Petra och Anna ringer och frågar om vi ska hänga på stan och sitta på Esplanadgrillen och hänga hela dagen medans vi delar på en dricka:). Pappa är ute och skottar och man hör snöskotrarna i fjärran. Ingen har barn och ingen är gift och vi funderar på vem som ska gifta sig först och vem som ska skaffa barn först. Senaste problemet är vilken kille vi egentligen gillar eller vilken tröja vi ska ha på oss. Skolan hägrar i bakgrunden men nu är det sportlov.
Våra liv ska snart förändras drastiskt och de flesta av oss blir sambos innan året är slut men det vet vi inte än. Vi är fria och ovetandes om allt som ska komma. Vi diskuterar våra bröllop haha. Det vanliga snacket. Petra tror inte hon kommer gifta sig på ett bra tag medans Anna mest rycker på axlarna. Nån bild jag har i huvudet är väl att jag förmodligen gifter mig först. (Vad fel man kan ha ibland).
Sommarens resa till England hägrar och jag och Petra längtar ihjäl oss efter förra sommarens succe. Undrar om killarna väntar på oss där borta?
Jag har nog blandat ihop både tid och minnen men underbart var det. Livet är fortfarande underbart men på ett annat sätt.

Vi är vuxna, vi närmar oss 30 och livet är fortfarande framför oss med alla överraskningar. Men visst kan man blicka tillbaka och önska att man fick vara där igen ibland.
Det jag vet är att jag saknar mitt liv där uppe. Jag saknar mina gamla vänner och att jag missar allt.
Ni finns alltid i mitt hjärta och i mina minnen vad som än händer.

Detta slog mig precis som en stekpanna i huvudet. Det är väl konstigt. Jag har ju pratat med henne om det i några månader nu.
Men nu har de bokat lokal till både cermoni och fest och det bara slog mig. Herregud. Hon är ju liten. Hon är ca 7 år i mina ögon ibland fortfarande:) sorry sis!

Ja det är bara att hålla masken och bita ihop. För nu ska det planeras. Hon ska få precis den typ av bröllop hon vill ha. Försök hindra mig den som kan. Jag ska till och med låta henne säga vad hon vill ha och inte göra det åt henne:) Snacka om uppoffring från min sida;)

Älskar dig lillasyster!

Inte på det sättet ni tror!!!

Jag vill resa. Jag vill åka till Thailand och har gett mig sjutton på att jag ska göra det. Andreas kan få följa med om han är snäll;) Så min plan är nu då att få ihop 30000 på 4 mån, hmm intressant.
Nåja vi får se vad som händer.

På måndag kommer äntligen våra vänner Calle och Emma hem efter att ha varit i Thailand i 6 v (orättvist). Jag har verkligen saknat dem. Ska bli kul att höra vad de gjort också.

Utredning om varför jag inte blir gravid känns lite stillastående just nu. Varit och lämnat prov efter prov men de hittar inget. Så nu har jag lagt ner det tills efter Thailand;) Fast sluta tänka på det går ju såklart inte.

Om 10 dagar gifter sig en vän till mig uppe i Sundsvall och jag önskar henne all lycka och känner även där avundsjuka för att hon får göra något jag vill göra om:)
Mycket avundsjuka just nu. Inne i det stadiet.

Ett stort projekt är också på G men det är hemligt än så länge men så fort allt är klart får ni vet. Jag kan avslöja att jag äntligen ska börja i familjeföretaget iallfall:) Spännande!!!

Syrrans bröllop är ju också på tapeten. Hon har mer nerver än vad jag hade. Hon vill ha ett litet intimt bröllop och av någon andledning är det väldigt svårt att hitta en lokal för detta syfte. Nåja jag hjälper henne så gott jag kan. Allt kommer att gå som en dans. Vi har underbara vänner som ställer upp för oss. Jag har till och med fixat någon som ska göra både bukett och inbjudningar billigt. Fast det vet inte syrran om än ;)

Kl är nu 00.15 och som vanligt är jag vaken. Sova får man göra när man dör...
Nej ska faktist försöka nu. Andreas nannar redan sött.

Kram på er alla