Idag kom det.
Andreas håller mig uppe, stöttar mig och säger att klart vi kommer få barn en dag. Min kropp känns värdelös. En fet, oformlig klump som inte ens kan få barn. Jag vill bara komma bort från allt, då menar jag inte resa eller så utan byta mig själv.
Mensen kom igår. På jobbet såklart. Som tur var det sent på eftermiddagen och jag har en underbar chef som lät mig gå hem.
Idag känns det som vanligt lite ljusare. Men att gå på toaletten är extremt plågsame eftersom det är en ständig på minnelse av att det misslyckats åter igen.
Jag längtar tills jag får åka uppåt.
Inom de närmsta åren kommer du nog ha fullt upp med era barn och detta kommer bara vara ett svagt minne om en svår period i ditt liv.
Du kommer nå dit. Tvivla inte på det!
Ta hand och vårda dig själv och varandra så är nog inte dina drömmars mål långt borta.
Tänker på dig syster och håller med Camilla, när ni får just han eller hon som väntar på er kommer detta inte spela någon roll och ni kommer vara glad att allt blev som det blev. Men det är tufft att du får gå igenom detta och du får gråta ut så länge det behövs tills du orkar ta igen krafterna igen. Älskar dig! Massa tröstkramar!
Snälla fina gumman, förstår verkligen att det känns tungt, ingen kan säga något annat.
Men det KOMMER gå, klyscha, jag vet- men:
"den som väntar på något gott"...
Längtar verkligen tills du kommer upp, ska bli såå kul å se dig. Vi vill ju att ni ska flytta upp hit!! ;) Massa kramar till er båda.
Gumman då... Jag håller med föregående skrivare... Känns tungt nu såklart, svårt att hoppas och tro just nu... Men Ni får inte ge upp!! Bamsekram
Jag älskar den där 'feta oformliga klumpen i Kungsbacka'!! Kommer hon inte hit snart! Längtar!
Tänker på er båda och förstår att ni är ledsna. Krama varandra.
