Livet kommer alltid först!

Nu är jag äntligen framme i Sollefteå. Skönt att vara här men det var en av de jobbigaste gångerna att åka för jag ville vara med Andreas också. Ville att han skulle följa med. Tyvärr kan han inte bara åka så där. Grät en skvätt över detta på tåget mot Göteborg.

När jag klev på tåget i Göteborg blev jag ensam i hela vagnen ända tills Stockholm. Väldigt skönt. Eftersom jag valt en tre bädds hytt och valt den översta gick jag och lade mig när jag fick sällskap. Var inte särskilt sällskaplig av mig men jag orkar inte det just nu.
För att göra saken bättre då så fick vi även en granne med ett kolik barn. Stackars människa skämdes nog förfärligt. Jag har inget emot barn som skriker så det störde mig inte, men tanken fanns hela tiden att jag kan ta ett kolikbarn bara jag får ett. Min hytt kamrat däremot suckade och stönade över detta barn. När det så småningom blev tyst började hon snarka högt och tydligt. DET klarar jag däremot inte av så bra. Så en god natts sömn kan man nog inte kalla det. Måste bara säga också en sak som störde mig med barnfamiljen var att varje gång barnet blev tyst talade mamman desto högre i mobiltelefon. Väldigt störande.

Känner mig just nu trött och hängig men det kan ju bero på mycket. Förhoppningsvis fylls energin på nu denna vecka.