5 år från nu?

Ni vet när man får frågan om vart är du om 5 år. För några år sedan hade jag sagt barn, jobb jag trivs med, ekonomi som är bra och en familj och man som älskar mig.
Jag fick allt utom barn och som jag känner idag ser jag inga barn inom 5 år heller. Hopplösheten har grabbat tag i mig. Jag är trött, så trött hela tiden. Ena sekunden mår jag bra och nästa är ögonen tårfyllda igen. Minsta liten sorglig eller glad sak som jag ser eller hör börjar jag gråta. Försöker aktiivera mig med olika saker så jag inte ska fokusera. Jag hatar att tycka synd om mig själv, jag hatar att jag är så kall så jag inte kan prata om det, eller det är snarare så att jag kan prata om det tills det blir för känslosamt sedan drar jag mig snabbt tillbaka och börjar prata om annat. Ingen ska behöva höra mina problem och jag vill heller inte sätta dem i en situation där de blir obekväma och inte vet vad de ska säga eller göra. 
Det är väldigt svårt att säga vad det är som får mig att må dåligt också, jag kan själv inte specificera det, bara räkna upp flera saker jag tycker är jobbiga. 
 
Efter en mysig helg med min man så mådde jag så bra tills ikväll när vardagen kom tillbaka. Vad ska jag göra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0