I bland måste man bara stanna och titta...

I kväll satt jag i tv-rummet och Alicia sov i sovrummet. Plötsligt känner jag ett så stort behov utav att gå in och titta på henne, bara få röra vid hennes kind. Jag stod där i mörkret och en stor tyngd började trycka över bröstet. Tårarna vällde upp i ögonen och hela min själ bara skrek. En otrolig lycka fyllde hela mig och en undran över att vi fått detta underbara barn. Vad har vi gjort för att förtjäna henne? Hon är så snäll och charmar alla på sin väg. Hon har det sötaste leendet och så kloka ögon. Hon är värd allt och lite till. 
 
 
 


 


 


 


 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0