Livet kommer alltid först!

Ja jag vet att jag varit dålig på att skriva men jag kan ju inte bara skriva för att skriva.

 

Veckorna är superhektiska just nu.

Jag kliver upp 05,30 och åker ner till gymmet och där löper jag först på bandet i en halvtimme och sedan blir det olika övningar Andreas tagit fram till mig. Sedan hem. Frukost. ibland somnar jag sedan eller bara slappar lite.

Ner på jobbet och sedan ett till pass på gymmet på eftermiddagen. Hem och äta middag och sedan är det dags att sova :)

 

Rutinen blev däremot störd totalt i lördags när vi var på bröllop. Helt fantastiskt vackert var det. Jag hade fått hår och makeup lagt av supersöta vänner och en ny klänning som framhävde de nya delarna av mig (eller de avsaknade delarna). Det blev en 8 rättersmiddag som åts med god aptit för det var supergott. massor med onyttigheter och vin och godis på det. Söndag inbar då att jag var så trött så jag inte visste vad jag hette. Men Andreas drog iväg mig på gymmet och efter en otroligt trög start gick det bättre än någonsin. Väldigt mycket energi att bränna bort.

 

Mina söndags mätningar har vi lagt av med efter att jag blev så besviken sist. Så det får bli ett slut resultat istället. Bara 3 v kvar nu men vi ska lägga på 1 v till eftersom vissa dagar har det inte funnits tid till att träna.

 

Humöret sjunker och stiger för varje dag. vissa dagar är jag supertaggad och vissa super slö. Men det finns ju inga ursäkter så det är bara att köra. Däremot har jag börja sova dåligt igen och det är ju lite konstigt.

 

Ses en annan dag!

Ja jag vet att jag brukar lägga ut resultaten på söndagar men när det inte finns något resultat att visa är det ju bara onödigt:( Igår var en förmiddag med ångest och tårar efter mätning och vägning. Jag fattar ingenting plus att jag gått upp 1 kg?! Förhoppningsvis i muskler men ändå. All min energi bara försvann. På Gymmet gjorde vi en övning jag inte klarade av och då kom tårarna igen. Nu får det räcka nu måste det börja visa resultat!!! Hela veckan gick jag och mådde bra (JA jag vet att det också räknas) kände mig smalare än på länge och stolt över mig själv att jag inte fuskat någonting och verkligen kämpat hårt med träningen. Så kom söndagen och allt jag trott under visade sig vara fel. Idag känner jag mig tjock och ful igen. Tankarna kommer hela tiden, varför hålla på när det ändå inte funkar. Varför plåga mig själv med tidiga mornar och konstant träningsvärk i kroppen. Alltid hungrig och saknar massa saker i min kost. Ändå klev jag upp i morse och sprang runt hela spåret, ändå ska jag på gymmet ikväll. Varför? För att envis som en åsna är jag och detta SKA ge resultat om jag så ska hålla på i 8 v till. Så det så!

Tänk dig att vakna och försöka komma upp ur sängen men hela kroppen kämpar emot. Så har jag haft det nu i två dagar. Varenda muskel i kroppen, till och med ställen jag inte visste jag hade muskler, värker. Konstiga ställen som sidan av ryggen, övre delen av skinkorna, axklarnas nedre delar och såklart ljumsken också. Jag har svårt att sitta ner och ta mig upp från toaletten också :) Funderar på att skaffa sånna handtag som finns på handikapps toaletter. Det värsta är att jag vet att denna smärta kommer inte försvinna bara flytta på sig under dessa veckor. Hur vet jag det? Jo för nu gymmar vi varje kväll också. Jag har fått leka med bollar, tyngder och skivstänger. Använt maskiner jag aldrig sett innan. Smärtan kommer att återstå. Hoppas målet är värt det.

 

Vilka otroligt härliga och uppmuntrande kommentarer jag fått från er också!!! Det gör att jag vill kämpa hårdare. Ett exempel på min nya syn på livet är igår när jag istället för att vänta på bussen i en halvtimme tog mig en promenad istället. Jag kom fram samtidigt som bussen :) Otroligt tråkig sträcka att gå och jag ska erkänna att jag trodde den var kortare.

 

Fullspäckad höst nu framför mig och igår började planerna ta fasta på en liten spa resa med goa vänner. Ska man unna sig så ska man.

 

Eftersom jag känner mig fylld av energi och hopp har jag också nu bokat in en ny utredning och den börjar 9 okt. På ett annat ställe. Hoppas på lite mer svar denna gång.

 

kram på er

 

när jag för en vecka sedan i vild panik skrev att jag hade blivit utdragen på en jogging tur trodde jag verkligen inte detta om mig själv. Varje dag sedan dess (utom fredagen) har jag varit ute och sprungit. 4,8 km varje dag. Eller ja sprungit och sprungit...  Sprungit, gått, gått sprungit. I går fick jag inte gå utan fick bara stanna helt. Detta gjorde mig så frustrerad av att jag inte tog mig farmåt att jag bara stannade 6 ggr. Bara, säger jag för att det är otroligt bra jobbat av mig.

 

Men idag....  Jag sprang 4,8 km och stannade 1 gång i 10-15 sek. Det ni. Och då gymmade vi ändå en timme igår kväll också så kroppen är väldigt mör.

 

Mina kusiner sprang Tjejmilen i helgen och det har inspirerat mig. Nästa år ska jag också springa!!! Jag vet att vissa som läser denna blogg också tänker hänga på. Då menar jag alla tjejer, även ni som inte lämnar kommentarer när ni är här. Jag vet vilka ni är!

 

 

Kram

Dagen började illa. Trött i hela kroppen och pga av extra jobb denna helg blev det förskjutet med med träningar så jag har inte fått någon riktig vilodag därför var varken jag eller kroppen på humör för joggingrundan. Tungt gick det men ändå lättare än första dagen.

 

Mätnngen var en bevikelse i mina ögon och jag fattar inte att det inte går fortare. Här kommer resultaten: