Flashback
Jag är i Sundsvall igen. Ca 14-16 år. Marken är vit av snö.
Petra och Anna ringer och frågar om vi ska hänga på stan och sitta på Esplanadgrillen och hänga hela dagen medans vi delar på en dricka:). Pappa är ute och skottar och man hör snöskotrarna i fjärran. Ingen har barn och ingen är gift och vi funderar på vem som ska gifta sig först och vem som ska skaffa barn först. Senaste problemet är vilken kille vi egentligen gillar eller vilken tröja vi ska ha på oss. Skolan hägrar i bakgrunden men nu är det sportlov.
Våra liv ska snart förändras drastiskt och de flesta av oss blir sambos innan året är slut men det vet vi inte än. Vi är fria och ovetandes om allt som ska komma. Vi diskuterar våra bröllop haha. Det vanliga snacket. Petra tror inte hon kommer gifta sig på ett bra tag medans Anna mest rycker på axlarna. Nån bild jag har i huvudet är väl att jag förmodligen gifter mig först. (Vad fel man kan ha ibland).
Sommarens resa till England hägrar och jag och Petra längtar ihjäl oss efter förra sommarens succe. Undrar om killarna väntar på oss där borta?
Jag har nog blandat ihop både tid och minnen men underbart var det. Livet är fortfarande underbart men på ett annat sätt.
Vi är vuxna, vi närmar oss 30 och livet är fortfarande framför oss med alla överraskningar. Men visst kan man blicka tillbaka och önska att man fick vara där igen ibland.
Det jag vet är att jag saknar mitt liv där uppe. Jag saknar mina gamla vänner och att jag missar allt.
Ni finns alltid i mitt hjärta och i mina minnen vad som än händer.
Petra och Anna ringer och frågar om vi ska hänga på stan och sitta på Esplanadgrillen och hänga hela dagen medans vi delar på en dricka:). Pappa är ute och skottar och man hör snöskotrarna i fjärran. Ingen har barn och ingen är gift och vi funderar på vem som ska gifta sig först och vem som ska skaffa barn först. Senaste problemet är vilken kille vi egentligen gillar eller vilken tröja vi ska ha på oss. Skolan hägrar i bakgrunden men nu är det sportlov.
Våra liv ska snart förändras drastiskt och de flesta av oss blir sambos innan året är slut men det vet vi inte än. Vi är fria och ovetandes om allt som ska komma. Vi diskuterar våra bröllop haha. Det vanliga snacket. Petra tror inte hon kommer gifta sig på ett bra tag medans Anna mest rycker på axlarna. Nån bild jag har i huvudet är väl att jag förmodligen gifter mig först. (Vad fel man kan ha ibland).
Sommarens resa till England hägrar och jag och Petra längtar ihjäl oss efter förra sommarens succe. Undrar om killarna väntar på oss där borta?
Jag har nog blandat ihop både tid och minnen men underbart var det. Livet är fortfarande underbart men på ett annat sätt.
Vi är vuxna, vi närmar oss 30 och livet är fortfarande framför oss med alla överraskningar. Men visst kan man blicka tillbaka och önska att man fick vara där igen ibland.
Det jag vet är att jag saknar mitt liv där uppe. Jag saknar mina gamla vänner och att jag missar allt.
Ni finns alltid i mitt hjärta och i mina minnen vad som än händer.
Kommentarer
Postat av: petra Toivonen;)
men ååååååååååååååå=D
Ja, de är verkligen en tid man ALDRIG kommer glömma, är så glad att man fick dela den med så många vänner!!
o ännu mer tacksam att ja fått tillbak många av er idag, lr egentligen alla fast kanske inte lika nära som förr för vänner är en del av de som gör livet värt att leva!! o även minnen;)
men ja tackar gudarna att ja aldrig blir 16 igen för fyyyy faan för att vara en vilsen tonåring även om vi hade de väldigt bra så älskar ja tryggheten ja känner idag;)
men vi hade inte varit dem vi är idag utan dem åren=)
Trackback
