Livet kommer alltid först!

Jag kommer aldrig på rubriker när jag ska skriva konstigt nog. Det är nog inte så viktigt verkar det som.

Senaste två veckorna har varit tuffa. Jag har vart i en svacka som gjort åde mig och Andreas illa till mods. Jag har varit grinig och deprimerad. Vi har bråkat och gnällt på varandra och det har inte varit roligt. Men nu har vi pratat om allt och nu hoppas jag de ska vända. En viktig sak vi bestämt är att vi ska se till att ha mer tid för varandra. Vi har gjort ett städschema så det det inte ska bli något gnällande där. Middag ska INTE ätas framför TV:n utan öga mot öga så vi faktist pratar med varandra. Vi ska även börja spela badminton tillsammans.


Utöver det är det fortfarande nedräkning till Thailand. Två veckor efter Thailand åker vi en weekend till England och Farmors hemstad Eastbourne för att ha en minnesstund med hennes vänner. Efter det blir det en vecka i Sundsvall i Augusti och förhoppningsvis några dagar på Urkult. Sedan hoppas vi att läkarna ska ha bokat in oss på en tid vid det laget så det rullar igång. I okt är det Syrrans bröllop. Mycket att se fram emot.

Älskade Skruttis. Hoppas du får det roligt nu med stora ängar och gröna skoar och så mycket mat du kan äta. Vaka över våra andra älsklingar som finns kvar här.  Du finns alltid med oss.

Ringde sjukhuset i går för att höra varför vi inte fått någon kallelse än. Får det underbara beskedet att väntetiden för tidsbokning är 3-6 mån. Jag orkar inte det här något mer just nu känner jag. Man ser ett ljus och det är utom räckhåll hela tiden, man kämpar och försöker vara stark så man ska nå fram och när man nästan når det är det något som drar det längre bort. Tack gode gud för thailandsresan så man har något att se fram emot nu.

Idag bokade vi flygresan mellan Bangkok och Phuket. Sedan blir det phiphi (tror jag det heter) öarna och sedan vart som helst!!! Jag ska njuta och vila. Samla krafter inför nästa negativa besked för det verkar vara det mitt liv består av just nu. Vad hemsk jag låter jag vet men ibland orkar man bara inte vara positiv nått mera. Ibland vill man krypa ner under täcket och bara gråta och hoppas att problemet liksom blåser bort. Kan någon blåsa bort det åt mig?

Jag vill bara tycka synd om mig själv lite nu. Jag fyller snart 30 och vill ju ha barn innan dess. Så blir det ju aldrig nu. Vi hinner inte helt enkelt. Jag kommer att vara en gammal mamma och en ännu äldre mormor när den dagen kommer. Jag vill inte det. Jag vill vara ung och pigg så jag orkar med kommande generationer. Jag vill ge mamma och pappa och andreas föräldrar barnbarn. Vill kunna ge dem den glädjen. JAG VILL NU!!!!!Kom ner till mig!

Är de inte konstigt att man ibland är så trött fast man inte fattar varför. Man har sovit bra, man har ätit ordentligt. Lagomt mycket på jobbet så man inte blev stressad men heller inte slö. Ändå sitter man nu i soffan och halvsover. Man kan skylla på vädret, brist på järn och mycket mer. Men vad ska man göra åt det då? Kaffet är ju uppdrucket, vädret kan jag ju inte ändra på (soligt men blåsigt) och järntableter äter jag ju för det ska man visst göra om man vill bli gravid ;)

Igår var i iallfall ute på Skårs gård där syrran ska gifta sig. Såå mysigt och vilken brunch dom serverade. Ok den kostade 169:- men det fanns allt på den.  Lokalerna är låga i tak och huset är en gammal omgjord ladugård. Allt i gammaldags stil och precis som hon ville ha det. Vi kommer att sitta i omgjorda spiltor och äta.
Efter besöket åkte vi hem till syrran och skrev inbjudningar. Spännande. Snart skickas de ut.

Inget har vi hört från Varbegs sjukhus än och jag ska ringa dem i morgon och höra vad som händer. Informera dem om att jag kommer att vara borta hela Juni tex :) Sedan har de ju stängt i Juli så det verkar som vi kommer att få skjuta på befruktningen. Tråkigt men sånt är livet.


Nu sak jag ta ett glas rött och mysa lite med min man.

Solen lyser ordentligt idag. Skulle gissa på uppåt 15-17 grader och vindstilla. Så därför, efter jag gått 2 km, spelat squash i 45 min och sedan bowlat i en timme tyckte jag förtjände en grillning. Så mina kära vänner fick ta fram sin;) De hade sol på sin altan och ett stort bord redan framme att sitta vid, klart de fick ställa upp. Vi kan säga så här, innan vi fick maten på bordet var det svinkallt och nästan mörkt. Men nu hade vi bestämt oss för det här så vi satt envist kvar. Maten blev uppäten och filtarna åkte fram. Grillen rullades nämare för eventuell extra värme och värme ljus tändes. Det var ändå svinkallt. Men vi stod ut eftersom vi är dumma och envisa. Vid halv tio hade vi suttit ute i två timmar. Då gav jag upp. Jag erkänner, min norrländska ådra har tunnats ut. Men till mitt försvar så åt vi glass till efterrätt, iallfall två av oss och Markus (som var den andra) var inne i 20 min och fixade med disken. Det gör mycket för frusna ådror.
Självklart börjar jag nysa på vägen hem i bilen och nu värker öron och huvud. Men vi har välkomnat våren med att grilla och detta måste göras. Därför uppmanar jag nu hela Sverige att göra detsamma så våren kommer fortare. Tillsammans ska vi grilla in sommaren. EN FÖR ALLA, ALLA FÖR GRILLNING!!!