Livet kommer alltid först!

Fantastisk vecka. Först tre dagar i svinkalla sollefteå (-35 C) där alla tog emot mig med varm famn som tur va.
Sedan ner till Sundsvall i 5 dagar.
Började första dagen med att åka ut till min kusin Jenny och hennes sambo. De var snälla nog att ta emot mig för alla dessa dagar. Där var också deras 1 åriga dotter Julia som är så söt men väldigt blyg så det blev ju en utmaning. Men till min stora glädje säger hon iallfall Anli:) Hon som knappt säger mamma och pappa. Under veckan kom hon underfund med att jag sov väl mest (var uppe tio) så nu när hon ser någon som sover säger hon Anli.
På kvällen var det middag och utgång med tjejerna. GUUUUD vad roligt det var. Underbara Tezz hade lagat 3 rätters middag och vi var sju tjejer som drack och åt och pratade minnen. Tack till Petra, Tezz, Sandra, Anna, Cilla och Jenny för en underbar kväll. Träffade även ett gammalt ex till mig vi var tillsammans för 15 år sedan och det var också kul att höra vad han hade för sig. Jag drack hur mycket som helst och blev inte det minsta full. Det snurrade inte ens när jag lade mig. Måste vara den Norrländska luften.
Söndagen blev lugn med mat på Max och ett snabbt besök till moster Lena.
Måndagen blev det mer barn. Då åkte jag hem till Petra och hennes son Neelix och där var också Tezz med hennes son Edwin. Söööööta och goa. Luktar bäbis också. Bite Line blev det till lunch. Sedan blev det fika med kusin på stan.
Tisdagen åkte jag och hälsade på min älskade mommi. Det gör lika ont varje gång eftersom hon är lite förvirrade men hon blev väldigt glad att se oss. Min andra kusin (jag har ju 14st) Sara och hennes dotter Felicia 1 år följde med och gissa vad hon lärde sig att säga... Anli:) Mitt namn verkar vara kul. Resten av dagen spenderade jag med Sara och Felicia för att sedan hämta upp Saras Sambo och Jenny för att åka hem till Jenny och laga middag till allihopa. Jag älskar att skämma bort dem när jag är här. Jag tycker det är så svårt att få dem att förstå hur mycket jag uppskattar allt de gör för mig. Att kunna säga det räcker inte för mig. Jag älskar verkligen min släkt.
På onsdagen kom Anna och hämtade mig och tog med mig hem till ett hus med 4 lite större barn. Oj vilket liv eftersom en av barnen var lite sjuk och den andra hyperaktiv idag så klart:) Men alla är så rara och goa ändå.
I morgon ska jag till en kille som gör akupunktur och efter det blir det en fika på stan med tjejerna. Sedan blir det flyg hem till Göteborg.
Jag saknar verkliogen min man Andreas så det gör ont just nu. 8 dagar är en lång tid att vara borta från honom. Nätterna är ju värst. Men snart så...

Tack allihopa för en underbar tid.