Livet kommer alltid först!

Ibland blir man riktigt arg. Jag ringde till sjukhuset idag för att höra varför vi inte fått något besked om att vi stod i vårdkön och det visade sig att de missat oss. Sköterskan som jag pratade med lovade dyrt och heligt att hon skulle kolla upp detta personligen men att vi inte kunde räkna med att få komma innan Augusti. Men det hade vi inte räknat med heller så det var ju lugnt. Men att bli bortglömd är ju aldrig roligt.

Om helt andra saker då..

Pappa var inne på operation igår och tog bort flera jätte stora gallstenar. Han åkte in kl 7 på morgonen och fick komma hem i morse. Jobbig operation. Han gjorde en titthålsoperation. Eftersom jag själv gjorde en nyligen vet jag precis vad han går igenom och jag hoppas att han inte har så ont som jag hade den kommande veckan.

Själv har jag ont i munnen pga mina vidomständer som aldrig kommer upp men ändå plågar mig. Tack vare det så har jag även svinont i halsen och i huvudet. Ska strax gå hem tänkte jag och vila upp mig.

Jag har börjat träna. Två dagar i veckan dansar jag Zumba eller afrodans och övriga dagar gymmar jag. Vill gå ner några kilon innan Thailand och innan provrörsbefruktningen. Är nog bra för både mig och ingreppet. Man känner sig så mycket fräschare. Man kan äta med gott samvete och man känner sig lite snyggare när man klär av sig framför min underbara man ( som älskar mig även med mina extra kilon). detta till och med innan man gått ner för man vet att man gör något åt det.

Förrästen har jag berättat att kusin Jenny ska ha en liten till!!!! Yipee det är så roligt. Jag ska absolut åka upp precis när den lille är född den här gången. Missade ju första sex månaderna med Julia och Felicia var tre mån när jag såg henne.


Så sööt bild:) Vi har den på vår sida på jobbet för telefonkontakt:)