Livet kommer alltid först!

En annan bloggerska som jag följt pga av de haft problem med barnlöshet gjorde mig uppmärksam på en insamling för att se till att hela Sverige har samma regler när det gäller behandlingar.

Vi fick ju tre IVF försök och ett frysförsök, men de fick bara 1. Är det rättvist? Jag skrev såklart under och fick idag ett mail från folkparitiets Jens. Han håller med och nu är underskrifterna inskickade och detta ska ses över. Hoppas de i Norrland nu får samma möjligheter som vi fick.

Vidare till vår barnlöshet då. Vi började i Söndags med stimulans och fick idag avbryta pga att för många ägg bildats. Negativt för oss men också positivt att det visar att det fungerar. Läkaren vill också göra en ny utredning på oss eftersom ingen av läkarna förstår vad vår förra läkare gjort. Skönt att äntligen få någon vettig att prata med.

Jag måste få berätta om en liten dröm jag har: Jag skulle vilja åka runt överallt och föreläsa om barnlöshet. Vet att det låter konstigt men jag skulle vilja göra världen mer medveten om vad en människa går igenom med detta. Inte en tråkig fakta redovisning utan en personlig, med känslor föreläsning. Läkarelever, skolor i äldre åldrar, mammagrupper m.m Hade varit underbart! Knäppa ideer man har ibland :)

Kram på er

I går kom jag hem från Sundsvall efter mycket om och men. Först kunde inte flyget landa i Sundsvall pga av halka så de fick vända och hämta ett större plan så flyget blev 3 tim försenat vilket innebar att jag missade sista flyget till Göteborg. Därför skeppades vi till hotell där det blev 4-5 tim sömn innan man skulle vara tillbaka på flygplatsen. Så en dag senare än beräknat och väldigt trött fick jag äntligen komma hem till min älskling. Iväg och jobba efter en behövlig vila och sedan homepartyjobb på kvällen. Jag var helt slut. Men när jag kom hem från partyt var det tända ljus överallt och en irish coffee stod på bordet :)


Iallfall i Sundsvall firades kusin Jennys stora 30års dag med krogen, kinect och massa trevligt folk. Efter det blev det en middag med goa Anna för att uppdatera oss om livet och sedan blev det en spontan resa till Mor & Far i Sollefteå. Mamma visste inte att jag skulle komma så när jag knackade på dörren öppnade hon och titta på mig och sa Hej. Hej svarade jag. Hej sa hon igen. Tystnad. Ja kom in då sa mamma. Jag gick in och började ta av mig ytterkläderna. Så hör jag från hallen: Mehe. Haha det tog ett tag att inse vem jag var.
Efter resan tillbaka till Sundsvall intogs en fika stund med goa tjejerna Petra, Tessan och Anna. Petra hade med sig det nyaste tillskottet Nemie (stavas det så?) Så liten och luktade baby :) Tiden gick jättefort och helt plötsligt insåg vi att vi fikat i 4 timmar. Helt underbart. Mysig resa helt allmänt.

Nu då lite mer uppdatering i barnfrågan. I Februari nu då så börjar vi vår stimulans. Vilket då innebär att vi själva får sköta allt med hjälp av tabletter som framkallar flera ägg. Är det mer än två avbryts behandlingen annars är det bara hem och "köra" ;) Så detta ska bli spännande att pröva nått nytt.


Kram på er!!!

På jobbet har vi börjat samla in leksaker och pengar till barnen i Tanzania. Vilket får en såklart att fundera på vad man själv slänger bort pengarna på. Jag tänker ofta på att jag vill hjälpa till på något sätt men sedan har jag inte "tid" att ta tag i det. Nu har jag lagt pengar i bössan för detta i allfall. Alla mynt jag hade i plånboken och tänker fortsätta att lägga alla mynt jag har fram tills bössan töms. Sedlarna får jag nog hålla hårt i ett tag till men desto närmare vi kommer desto mer kommer jag lägga i. DET borde jag väl ha tid till? Jag önskar att jag var en ängel som hade ett rent och gott hjärta och inte var egoistisk, som man känner att man är ibland. Jag önskar att jag gav mycket mer än ingenting, låter konstigt men vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt där.
På nått sätt så försöker jag hitta något som är helt rätt för mig. Djur och barn ligger mig nära om hjärtat och det är väl ditåt jag ska titta. Det finns en så hemsk reklam film på en kanal jag tittar mycket på, en reklam med djur som far illa och det värker så hemskt i bröstet på mig. kan jag så spolar jag alltid förbi den. Jag är alltid så skeptisk också, vill att pengarna verkligen ska gå till rätt sak så de inte hamnar i fickan på någon sniken djävel.

Denna insamling till Tanzania vet jag att den hamnar rätt för det är en vän till mig som personligen ska ta med sakerna ner dit till ett sjukhus hon ska praktisera på. Vill ni donera pengar kan ni komma till mig på jobbet eller gå in på http://www.facebook.com/events/148444698595607/


Kram på er

Inte så att jag är i julstämning men julmusiken spelas för fullt på jobbet och låtar fastnar för jämnan
I vår lilla hobbit håla dit vi flyttat tillfälligt finns det knappt plats för en adventsstake.
Men mysigt är det.

Alla julklappar är klara men inte inslagna. Lite trött på att slå in paket på jobbet just nu.
Har även hittat två grymma presenter till Andreas :)

Nedräkning tills vi åker upp till mamma och pappa i Sollefteå. Hoppas bara de fått snö då
så vi får en vit jul.

Julborden avlöser varandra denna vecka och jag har fått tillbaka mitt illamående :(
Dålig tajming tyvärr. Trött man blir.

Nåja life goes on

Kram på er!

Kan man säga:) Denna vecka har det varit dagar med att vara flytthjälp för några vänner. I morgon för några andra vänner och mitt i detta ska vi själva flytta :) Men vi har ingen speciell tidspress på oss utan kan vara ute och färdigstädade innan söndag. Allt samma vecka.

2 resor till Norrland bokade, Julresa till Sollefteå och Sundsvalls resa i mitten på Januari. Tajmar resan i januari med två roliga saker, min kusin Jennys 30 års dag och min vän Petras nyfödd baby! Första babyn i Sundsvall jag får se som liten liten. Spännande.

Med våra utredningar går det väl sådär. Har lagt det lite på is just nu. Ganska skönt faktist men i början på dec ska jag kontakta sjukhuset för vidare program. Utöver det så funderar vi nu på att ställa oss i adoptionskö i januari. Den är ju ändå ganska lång.

Nyår firar jag och Andreas för första gången själva i år. Vi firar ju ändå bröllopsdag då också. Efter detta otroligt jobbiga år vill vi njuta av årets sista dag tillsammans och blicka framåt. Mot att äga vår första bostad, förhoppningsvis komma någonstans i våra utredningar och kanske, kanske det dyker upp en liten vovve mot sommaren.

På jobbet är det toppen iallfall fortfarande. Min kollega Carro är utomlands och har lämnat över facebook m.m till mig och till min stora glädje fick min första egenkomponerade text väldigt bra respons. Jag kanske var bättre på det här än jag trodde. Gå in och kolla vettja på www.facebook.se/babyproffsen och rubriken Ammande mammor se hit. Risken är att hon inte får tillbaka kontrollen sen ;)

Vidare uppdateringar kommer nu att börja ramla in igen.

Kram på er

Idag fick vi besked om resultatet av mitt blodprov. Jag är INTE på väg in i klimakteriet och det är inget fel på min ägg mängd. I morgon ska jag ringa läkaren och se om vi ska börja med stimulans instället.

Måste erkänna att jag grät en skvätt av glädje, samtidigt som man blir frustrerad att de inte hittar nått fel.

Nåja på fredag ska jag operera ögonen. Något att se fram emot iallfall.

NU går vi in i nästa steg. Blodprov ska nu lämnas kontinuerligt för att bedöma om min äggproduktion har minskat. Även kallat att gå in i förklimakteriet (jättekul) Om detta är fallet kan det bli tal om äggdonation, så skam den som ger sig :)

Då så då sätter vi igång igen. Fick ju ett samtal från mödravården att de inte riktigt förstod vad som hade gjorts med mig innan och att de ville att jag skulle komma in för en ny utredning. Är det så nu att de hittar ett fel som HAN (förra läkarn somn har gått i pension) skulle ha upptäckt ska jag försöka reklamera våra IVF er. Så på fredag nu har jag en telefontid med läakren för att se vad som ska hända.

Utöver det känns allt bra. Jag tränar och försöker äta rätt så magen inte ska krångla. Mitt självförtroende känns bra just nu. Semestern har varit underbar med släktträff, 30-års kalas och massa mysig stunder med vänner och familj. Jag har en sparesa inbokad och många roliga aktiviteter med vänner och Andreas familj inbokat. Vi ska börja packa ihop inför flytten och det är ju alltis spännande tycker jag. Ut med det gamla för att ge plats för det nya.

Själv håller jag på med en renovering av mig själv. Tränar som sagt för att gå ner i vikt, ska operera ögonen 23 sept så jag slipper linserna och försöker hitta någon som kan ta bort min plopp på näsan. Min garderob förnyas också sakta med säkert. Jag vill klä mig bekvämt och efter min ålder känner jag. Även ett åderbrock ska bort på benet. Fötterna som alla vet är min stora skräck får nu också regebundna behandlingar. Jag vet att jag är lite äcklig som berättar allt detta men jag är ju inte särskilt blyg utav mig :)

Puss på er!!!

Åh vilken underbar födelsedag jag fick!!! Det var fantastiskt roligt och vilken fart jag hade hela kvällen. Jag jobbade inte ihjäl mig utan lät andra sköta jobbet och försökte mingla med alla, men hann inte. Min underbara goa kusin Jenny ringer mig på fredagen och undrar om jag kan hämta henne på flygpltsen vid 7. Jag grät 4 ggr inom loppet av tre timmar. Av glädje alltså.
Festen var supertrevlig med barnkalastema. Ni vet fiskedamm, sätta knorren på grisen, ägglöpning, hoppa säck. Och min personliga höjdpunkt linedance kursen. Åhh vad jag skrattade och ännu mer när jag fick se filmen. Alla bjöd verkligen till också. Det bjöds på hamburgare och korv. Till efterrätt glass. Är det barnkalas så är det. Såå underbara presenter, massa fina saker, behandlingar och bästa presenten: en spa weekend i Polen med Rebecca, som också fyller 30 snart.

Söndagen var inte lika rolig, jag kände mig som 80+. Solen var för stark, dofterna outhärdliga och städning upp på det. Blääää plus att söta kusin åkte hem :(


Tack alla jag längtar redan till 40!!!!!

Idag har jag en sån dag när jag bara vill lägga mig ner och dö. Inse att min kropp har inte varit 100 % frisk sen 2008.
Allt vi behövt gör med utredningen har varit massa smärtor och läkningsprocesser, sedan uttag och insättningar, ont i magen och uppsvullen, ont i äggstockarna för jämnan, huvudvärk, viktuppgång, hälsporre, illamående, trötthet ava allehanda mediciner och nu en fot som inte vill vara med längre.

Jag orkar liksom inte. Men samtidigt kan man ju inte bara lägga sig ner. Så gör man inte. Men ska dey vara så här. Hela livet fyllt med plågor, besvär och symptom? Och säg inte att det blir bättre för det borde det blivit ändå efter 3 år. Det var ju nu kroppen skulle få läka och må bra. I stället kommer allt. Jag känner mig som en belastning både hemma och på jobbet. Jag sov bättre för att jag gick promenader, en omöjlighet nu med foten, så nu har jag sovit dåligt också senaste tre nätterna. Psykist eller inte, vad vet jag.

Känner mig ledsen, på gränsen till deprimerad. Fast jag har så mycket att se fram emot. Men hur mycket är det meningen att jag ska orka. Fasaden finns där, jag klarar detta också. Men just nu vet jag faktist inte. Vad ska jag göra? Hur fixar jag det här? Hur ska jag må bra igen?

En kund förlorade sin ena tvillingdotter fick vi veta igår. En av mina kunder. Jag höll på att bryta ihop! På Jobbet!!! Det går ju inte fattar ni väl. Vad händer med mig?

Tänk om detta leder till att jag förlorar både Andreas och jobb för att jag klagar för mycket, eller blir sämre och bara är en belastning?

Allt känns tungt just nu. En annan stor sorg är att mina vänner från Sundsvall inte kan komma på min födelsedag. Jag förstår dem för det är TOK dyrt att åka, men jag ville så gärna. Kanske för att jag är extra känslig just nu. Kände mig ensam igår. Fast jag har så många underbara vänner här så saknar jag det jag en gång hade också. Jag saknar Sundsvall och allt som ingår. Samtidigt vet jag att skulle vi bo där skulle jag sakna det jag har här. Snacka om att slitas två olika håll. Andreas skulle aldrig vilja flytta dit heller :(


Usch vad jag klagar men sån är jag just nu tyvärr.

Så mycket att göra, så lite tid.... Hur kul som helst!

Som många nu redan vet gick ju även denna gång åt skogen. Jag tog beskedet ganska lugnt faktist.
Nu kommer en perod med att få mig att må bra både psykiskt och fysiskt. Bli av med alla extra kilon jag fick (ca 12 st) av hormonerna och få ordning på mage, menscykel m.m.

Vi tar paus från allt vad barnagörandet heter tills efter sommaren då vi får se vad vi gör.

Även bloggen här tar en liten paus. återkommer när saker börjar röra på sig igen.

Tack alla för ert stöd och underbara ord. Ni kan inte för allt i världen inse hur mycket det har betytt för oss.

Kram på er

Det är det här. Veckan när man blir besviken, hoppet försvinner och förtvivlan infinner sig. Och som ett brev på posten vaknade jag med världens mensvärk. Denna veckan fasar man för varje gång man gör IVF.
Även denna gången försvann allt hopp.

Jag vet vad ni säger. Sluta inte hoppas och ge inte upp. Men detta tecken som jag känner är tyvärr för tydligt för att ignoreras.

Det är kört!

Vi lyckades inte frysa denna gång heller och jag har massor med kramper i magen som jag ine borde ha känns det som. Faan också minst sagt!!!!

4 st fick vi ut. 2 klarade sig och blev så fina så de knappt kunde välja vilket de skulle sätta in. Men nu sitter det där igen då. Det andra gick iväg för frysning så vi får besked om det i veckan. I slutet på mars vet vi resultatet då.

ska vi i och plocka ut äggen. De få som vi hade. Vi var inne i torsdags och fick de glada nyheterna att 10 ägg syntes på bilden. Bättre än någonson. Så åkte vi in igen på söndagen för en andra kolla och bara 4 var stora nog att ens ta ut :(  Varför blir det mindre och mindre för varje gång när vi ökar doserna. Inte ens läkaren hade ett bra svar på det.
Nu har jag förberett mig så bra det går för morgondagen men man fasar ju ändå. Tankarna är nu många, om vi får ut så få ägg är ju chansen mindre att något blir befruktat, chansen är ännu mindre att vi lyckas frysa något så vi får en chans till. Sedan kommer tankarna hur vi ska klara det ekonomiskt om vi måste betala för våra försök. Detta är ju inte billigt.

Usch

Tänkte visa lite vad vi har gjort de senaste månadena. Bilderna kan vara lite stötande för de som är känsliga så tänk på det.

Detta är nässprayen som jag har tagit. Tre gånger per dag i ca 10 dar. Den atr bort alla befintliga hormoner i kroppen och man går in i ett slags klimakterie. Svettningar, illamående har jag haft som biverkning till detta.


Sedan är det då sprutan. Som ni ser är nålen extremt liten och smal så den gör inte särskilt ont. Om man inte tar den i en nerv. Blöder lite gör jag också. Man ställer in mängden genom att skruva på botten av pennan. Sprutan tas i magen på olika ställen under naveln. En varje kväll samma tid i ca 7 daga. Jag tog först 200 mg men nu är dosen uppe i 325 mg.

Denna spruta tar jag bara denna gång. Den är enbart för att hindra att jag får ägglossning i förtid. Tas samtidigt som pennsprutan. Den här nålen är inte lika rolig.

Sista sprutan. Denna tar man två dagar innan äggplock. Den får igång ägglossningen.

Så är det dags för äggplock. Man får lugnande i armen och jag får även en spruta smärtstillande i varje äggstock eftersom jag är extra känslig. Sedan sticker de in en annan spruta (den övre) och "suger" ut äggen. För mig är detta extremt smärtsamt men jag har hört många som knappt känner det.

Så här ser sedan ägget ut när det förs tillbaka in igen. Den ska ha delat sig i fyra celler. Detta visar de på skärmen innan den sätts in. Införandet känns inte alls och man får se på en monitor när ägget lägger sig på plats. Den lyser som en liten stjärna när den ligger där.

Och detta hoppas vi resultatet ska bli nu då!!!

Behöver väl inte skriva mer än så.

Så är det ibland. Nu tänker jag total begrava mig i planeringen av 30-års kalas. Jag tar det som kommer med en vuxens ögon ;)
I mars fyller Andreas bror 30. Då ska vi skoja till det för honom. Vi hoppas även få komma på inredningsmöte för vår nya lgh. Den kommer ju ta hela året att inreda. :)
I April har vi Baby & Barn mässan som jag och min kollega Carro ska stå på i tre dagar! Hitills har vi fått 6000 st som kommer att besöka oss på vår facebook sida!
I maj ska vi gå en spännande spökvandring i Gbg med svärmor och svärfar.
I juni mitt kalas.
I Juli försöker jag och kusin Jenny dra ihop en släktträff. Vi väntar bara in lokalen vi ska hyra innan vi börjar förberedelserna där. Jag och Andreas tänkte nog vara uppe där i 3 v i rad. Det ser jag jättemycket fram emot eftersom vi ALDRIG varit där så länge. Behöver känna av min goa hemstad med alla i den som jag saknar.
I Augusti kanske jag får vara med på urkult beroende på hur min semester ligger.
I September blir det Rhapsody In Rock med Andreas familj.

Mycket kul att se framemot.